Gluggarna

 
 
Brukshundklubben i Luleå skulle anordna en inofficell lagtävling i nosework i augusti och jag fick då en plötslig tanke på att jag ville tävla. Mitt mål att fixa doftprovet i eucalyptus var klart, behövde nytt mål, varför inte en tävling. En inofficiell dessutom som jag tänkte inte skulle kräva så mycket allvar mer på skoj och en rolig grej. Inga prestationskrav inga stora slag på trumman, trodde jag!
 
Jag fick med mig mina två träningskompisar men vi behövde en till för laget skulle bestå av fyra ekipage. Två av oss hade gått kurs med en som vi båda var helt övertygad om skulle passa och höll tummarna att hon skulle svar ja, det gjorde hon och vi var fyra, ett lag som jag ständigt påminde om att det viktiga var inte att vinna utan ha kul. Var ambitionen annat så passade inte gruppen att gå med i, kanske tjatade jag om detta mest för egen skull så det inte skulle bli större än det var.
 
Stort eller litet men så vi tränade med våran grupp och vi funderade på namn för klart att man skulle ha ett namn på gruppen.det blev gluggarna då vi alla fyra har glugg mellan framtänderna. Det bjuder vi på!
Så här efteråt kan jag erkänna att det var både prestationsångest, kravfyllt och det var inte bar en trumma som slog för mig. MEN det var otroligt roligt och jag lärde mig massor och utmanade mig själv hela tiden.
 
Så blev det dagen D, 19:e augusti och Gluggarna var på plats utanför en bygdegård i en by med andra förväntansfulla lag som också skulle tävla. Nervöst, pirrigt och lite allvar men förvånad över hur lugn jag ändå kände mig. 
 
Första området var behällare. En sal full med pizzakartonger och min första tanke vid banvandringen var att detta skulle bara inte gå vägen. Men när stunden var min och sir Lloyds hade jag bara en enda tanke, vi lämnar inte rummet förrän han har luktat på varenda kartong. Skicklighet eller tur men sir Lloyd valde rätt sida av salen och markerade kartongen och det var rätt! 25p
 
Andra området var i ett mindre utrymme med en barnvagn mitt i rummet. Tänkte att där är den säkert, men det är ju inte jag som jobbar med nosen. Sir lloyd gick mot en vägg och markarade och det var rätt! 50p
 
Efter dessa två fick man gå ut på baksidan om bygdegården och vänta på testledaren att hämta oss mot de två sista som var utomhus. Jag var som i ett töcken, tittade på sir Lloyd och frågade om det verkligen var han och att jag var jag, för hur jag än räknade så hade vi skrapat fram 50p. Jag grät nästan och nöp mig i armen för att jag tänkte att jag måste drömma.
 
Tredje området var fordon och en bil stod parkerad. Jag var så i dimmorna att jag knappt minns något annat än att jag litar på sir Lloyd och skit samma om vi fixar bilen, vi har för tusan 50p. Han markerar och och rätt igen och minns domarens röst, RÄTT, då har du 75 poäng nu!
 
Fjärde området var utomhus och det hade börjat blåsa och det var även ganska blåsigt i min skalle som trodde jag drömde. Men han tog upp doften i kannan och jag sa markera och ta mig tusan rätt igen. 100p
 
Jag tror banne mig jag flög fram i blåsten både av resultatet och känslan över att det hela var över. Jag som var helt övertygad om att jag inte skulle få fullpott och alltså omöljigt att kunna få laget att ha en chans att vinna tävlingen. När vi alla fyra gått var det jag och sir Lloyd som kom ut med 100p, helt overkligt men sant. 
 
Vid prisutdelningen fick jag och sir Lloyd även domarens val priset. Med motiveringen som värmer än i hjärtat. Hon har sett mig kämpa med doftprov, kurser och så äntligen smällde det till. Kunde inte bli stoltare över mig själv och sir Lloyd.
 
Gluggarna vann inte priset och äran att få representera klubben för vidare tävling, MEN jag var oerhört stolt över oss ändå. Vi hade alla lagt ner både själ, hjärta och tid till träningar och haft roligt under vägen. Våra hundar och vi förare hade utvecklats och bara det en seger.För vi hade kommit i mål med det vi bestämde innan, att vi skulle ha kul. 
 
Tack GLUGGARNA för att ni följde med mig på resan in i denna fantastiskt roliga, nervösa och spännande tävlingsvärld i nosework. Jag hade nog inte vågat börja tävla utan er, TACK!
/Katarina