Vakthundar
När Sir Lloyd kom till oss hade han en storebror, Kerry Blue terriern Williams. Det dröjde dock inte länge tills sir Lloyd växte ikapp Williams och tog också över ledarskapet. Det hela var inte alls förvånande och inte blev det ett enda morr dom emellan. Williams var aldrig någon ledartyp då han själv växt upp med en Wheaten med bra ledaregenskaper.
Jag har i stort sett alltid haft två hundar samtidigt och alltid hanar. Tycker det är smidigast och det har aldrig varit några problem med det. Trots att det rört sig om terrier, som man kanske kan tro är hetare än andra raser. Skulle själv säga envisare och till lynnet mer som en katt som kommer när den behagar och går iväg när det inte passar. Het? Ja, de har kanske lite mer skärpa men lojalare hundar har jag aldrig haft.
Relationen mellan Williams och Sir Lloyd var verkligen härlig att se. De visste båda sin plats och sina uppgifter och delade på dom broderligt. Bara en sådan sak som vaktposten på altanen. Williams var den morgonpigga och tog gärna dessa pass så Sir Lloyd kunde sova ut på morgonen.
